Andakt

59647-34

Först måste jag börja med att säga grattis till min Babe på femmånadersdagen! Det har vi gjort riktigt bra och jag hoppas att många fler månader följer! <3 
Anders är i New York nu och lever livet så tyvärr får vi inte pussa på varandra men enligt min Mamma så är det här nyttigt för oss  - och när har mammor fel? ;)

Idag har mitt kusinbarn Gabriel konfirmerat sig i Munkfors kyrka. Det var en okej konfirmation men prästen öppnade gudstjänsten på ett, för mig, tvivelaktigt sätt. Hon sa: "Nu hoppas jag att vi kommer att få en fin stund tillsammans och att några av era fördomar om konfirmationen kan försvinna." Vem öppnar en kommunikationsväg(hittar inget bättre ord) med att påtala att den man kommunicerar med har fördomar? Det är verkligen att dömma människor på förhand och jag förstod aldrig riktigt vad hon menade med det. Vem/vilka hade hon i åtanke när hon sa det? Dessutom bestod ungefär 85 % av församlingen av människor som var över 30+ och som antagligen varit med om konfirmationer förut. Så det är bara konstigt för mig.

På Gabriels mottagning efteråt fanns en liten treårig Saga som fann tycke för mig. Vi spelade fotboll - hon var mål! Vi sköt även maskrosor på varandra som sedan skulpturerades till ett s.k. ormbo - bilderna ovan! Hihi, hon var superrolig! När det var dags för mig att åka hem så blev hon ledsen och pekade på sitt hus och sa att jag skulle komma och hälsa på henne någongång. Sedan fick jag två kramar och så följde hon mig till bilen och vinkade tills vi hade åkt. Det värmde och hon gjorde mig glad.

På hemvägen besökte vi forsen och bruket i Munkfors. Det var jättefint och väldigt mycket vatten i forsen. Tyvärr blev det inget bra kort på den.

Nu skall jag mata min mage. På återseende!!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback