Alicia

Just nu så sitter jag och väntar på att klockan ska gå lite snabbare. Jag ska in till stan vid 10 och gå på synundersökning. Det vore lite roligt att ha glasögon trots allt. Om jag kan hitta några snygga. Men först så får vi se hur det går, om jag ser något.
Imorse så vaknade jag strax innan kl 7 av att pappa låste ytterdörren. Jag måste ha sovit väldigt ytligt då för att vakna av ljudet till en nyckel som vrids om tyder inte på någon vidare djupsömn.. Jag försökte att somna om men det var inte lönt så jag gick upp och åt frukost strax efter kl 7. Jag har gått upp mellan kl 7-8 några mornar nu och det har vari väldigt skönt för jag har fått ca 8 h sömn och dessutom varit trött vid 22-tiden på kvällen. Det är trevligt att inte vända alltför mycket på dygnet.

Jag har precis installerat nya Explorer 7, det är ovant med flikar för mig men jag kände att det var dags med en uppgradering. Förändring förnöjer :) Det har en speciell RSS-knapp som man kan trycka på när man är inne på någon blogg tex. Sedan så säger den till mig när bloggen/sidan har uppdaterats. Jättebra!
Jag är lite nervös nu för from imorgon och en vecka framåt så kommer jag få reda på hur min intervju gick och om jag kommit vidare till nästa intervjuomgång. Jag känner mig väldigt nöjd med min insats på intervjun och utifrån den grupp jag satt i så borde jag med stor sannolikhet gå vidare. Vi var 6 st + 1 intervjuare (chefen på hela varuhuset!) och det var bara jag och en (äldre) kvinna som svarade på öppna frågor. De andra svarade bara på direkta frågor till dem och kom inte med några egna associationer eller inflikningar. Jag försökte att vara saklig och prata på så mycket som möjligt. Hon som intervjuade oss "höll med" mig och vi fick en bra dialog alla vi som pratade, jag kan inte vara annat än nöjd.
Nu få vi bara hålla tummarna att det räcker.

Februari verkar bli en av de intensivaste månaderna som jag har haft på länge. Apoteket rycker i mig från alla håll så nu ska jag jobba på både Vågen och Berguven varje dag under hela februari. Från ca kl 8 - ca 10 ska jag packa upp varor på Vågen, sedan ska jag vara på Berguven kl 10.30 och jobba där till ca 14-15. Dessutom så måste jag skriva färdigt de där hemtentorna som jag skjuter på. Psykoanalystentan ska vara färdig denna veckan. Det finns inget annat. 

Lite annat att se fram emot i februari:
Alla Hjärtans dag - lite mysigt är det allt..
17 februari ska jag och Babe gå och se på Färjestad - Modo, det ska bli jätteroligt!
Dessutom så drar Melodifestivalen igång nu på lördag. Ni får tycka vad ni vill om mig nu men jag tycker att det ska bli roligt. Det är tradition och underhållande. Sedan kan man säga ett och annat om musiken.. men that's not the point! Det ska bli mycket intressant att se vad Herr Christian Luuk gör av programledarrollen. Per Sinding Larsen ska ha en egen festivalblogg under hela detta jippot och det kan ske är roligt för dem som är intresserade. Men lite trist är det ju att SVT inte direkt är nyskapande när det gäller idéer...

Fascinerande...

Nu ska jag undersöka mina ögon. Jag återkommer!

Jag skrev nyss ett jättelångt inlägg här om allt mellan himmel och jord och så hade jag flera fönster öppna så skulle jag gå in på google och så öppnade jag fel fönster så allting som jag skrivit försvann.. Fanfanfan..

jaja, får se om jag orkar reparera skadan någon annan gång.. Klant.

På begäran har jag nu ändrat min bakgrund eftersom den andra tydligen var så hemsk att det inte gick att läsa i min blogg.

(Hur länge denna bakgrund kommer att vara är oklart. Jag vet inte heller om även denna är så hemsk att min blogg blir oläslig men då må så vara.)

"Who's to say what's impossible?
Well, they forgot this world keeps spinnin'
And with each new day, I can feel a change in everything.
And as the surface breaks, reflections fade,
but in some ways they remain the same.
And as my mind begins to spread its wings,
there's no stopping curiosity.

I want to turn the whole thing upside down.
I'll find the things they say just can't be found.
I'll share this love I find with everyone.
We'll sing and dance to mother nature's songs.
I don't want this feeling to go away.

Who's to say I can't do everything?
Well, I can try.
And as I roll along I begin to find
Things aren't always just what they seem."

Jack Johnson - Upside Down

"Carin Jämtin säger nej. Ulrica Mässing säger nej. Margot
Wallström vägrar lämna Bryssel. Kvar blir bara Mona Sahlin.
om hon är socaildemokratins enda alternativ till partiledare,
så kan vi lika gärna hälsa hem."

Dala-Demokraten (Socialdemokratisk)

Imorse när jag kom upp så lyssnade Pappa på P1.
Det var Täppas Fogelberg som var programledare och så ringde en
gammal tant som var 88 år och som var jätteupprörd för att man var
tvungen att vara sjuk för att få komma in på ett äldreboende.
Någonstans sa hon den klassiska frasen "det var bättre förr".

Teppas svar: "Framtiden var bättre förr."

Igår var första dagen på över en vecka som jag kände mig riktigt pigg. Det var härligt!
Jag hade (har) en massa saker att läsa men min nyfunna energi användes på annat håll: bakning.
Först bakade jag en limpa, den blev enorm! Jag var jätterädd att den inte skulle vara färdig när jag väl tog ut den. Det är alltid lika spännande när man sakll skära första skivan. Dessutom så ska ju bröd svalna på galler innan man får skära i det, så det är inte direkt så att man kan ta in limpan i ugnen igen och grädda färdigt om den ej klar. Jag fick snällt vänta till kvällen och som tur var så var limpan alldeles perfekt!
Den är dock jättemaffig och mättande så en (tunn)skiva räcker väl. 
 



När limpan var färdig insåg jag hur roligt det är att baka så då kom jag genast på vad jag skulle hitta på härnäst: bullar!
Åh, det var så roligt! Det var säkert över ett år sedan som jag bakade bullar men takterna sitter fortfarande i. Mamma tycker att mina bullar ser ut som "fina knutar som kvinnor hade i håret förr i tiden". Jag vet inte, jag gillar inte riktigt att sammanknippa mina bullar med hår, men jag är mäkta nöjd över resultatet! :D
De blev både goda och vackra. Jag bakade en längd också (nordöst på bilden). Den fick de av mig på Pappas jobb idag som uppmuntran för att de är duktiga och jobbar så bra. De jobbar dygnet runt nu för att försöka att få tillbaka elen till alla människor. Hoppas att min vetelängd kan få dem att känna sig lite värdefulla. Annars få de (oftast) bara höra massa skit när det blir sånt här väder och träden faller. Vi människor verkar inte kunna hantera det faktum att det finns en kraft som är större än oss och som kan påverka oss såpass. Det verkar som att allting ska fungera hela tiden, oavsett vad. Jag tror nog att vi ibland glömmer bort vår mänsklighet.
Vad finns det annars för förklaring till att folk ens ger sig ut i sånt här väder?
(Nu menar jag INTE att jag inte tycker synd om dem som inte har någon el, vars mat blir förstörd och som fryser. För det önskar jag dem verkligen inte. Men det är inte min "piont" i detta inlägg.)

Här är mina bullar:



För alla er som undrar så är Sara hemma igen!! Vi vet inte vad det var för fel på henne men
antibiotika och utbajsning av något (som såg mycket konstigt ut) verkar ha gjort susen!
På måndag får jag reda på provsvaren av Smådjurskliniken. Vi får se om de visar något.
Hon har varit hemma och vilat sedan i lördags eftermiddag och idag var hon så pigg så
hon fick gå ut. Det blevhon jätteglad för så hon sprang några varv i trädgården =)
Nu hoppas jag att vi får lite frid här på gatan ett tag!

Jag har hittat en fin t-shirt på sneakersnstuff. Den kanske jag ska köpa mig.
Eller så ska jag bara tänka att jag skulle kunna köpa den, om jag vill..

---

Jag är sjuk nu igen, det är så jävla trist. Jag vill verkligen inte mer nu. Det tar så fruktansvärt mycket energi av mig. När jag väl har byggt upp mig och känner att jag är på gång igen, så börjar nästa sjukperiod. Jag funderar mycket på om det är psykologist. Att min kropp automatiskt (med min hjälp) är inställd på detta skeende varje månad. Men jag kan inte för 5 öre identifiera någon som helst vinning på detta beteende. Uppmärksamhet? Ja. Men inte den sorten jag vill ha, medlidande kan jag leva utan. 
Jag kan dock erkänna att jag inte ger mig själv de bästa förutsättningarna för att bli mer motståndskraftig mot min sjukdom heller. Jag skulle behöva så mycket motion. Dessverre lyckas jag inte motivera mig själv, ensam.
Och det är galet hur "en frisk och sund kropp med mindre sjuka" inte blir/är motivation nog.

---

Den här bilden tog jag på julafton i Lillängen. 
Det är nog den vackraste bild jag tagit..